gangsterpandan

Me to Leonie: I don't understand where all this heat come from (all of a sudden that is...)
Anna: From the SUN!!

Me: Ah. Yeah. Thanks for telling me that... :D

Fanihavet. Var ett tag sedan nu som man fick något vettigt nerklottrad. Busy when busy see.

Jag orkar inte rabbla ner vad som har hänt vareviga dag. Men saker och ting känns rätt bra. Happyhumöret hat gått upp med 4 p sen förra veckan, dock så har det sedan sänkts i intervaller med 3-5 p och bytts ut mot ren irritation och lite paranoia. Men så är det ibland.

Anyway, typiskt, jag har knappt aldrig inspiration längre när jag kan skriva. Jag drömmer mycket men kommer inte ihåg en enda nästan. Kände, trodde att jag hade en plan typ nyss men är inte så säker längre.

Jaja, jag fick pratat lite med lilla familjen förra helgen (för övrigt besökte vi ett tibetanskt tempel, in Scotland = ballt ställe (kanske borde bo där ett par månader?)). Sköt upp min betänketid en aning, måste få ordning på mig själv lite först. Fick dessutom sagt en del som trasslat till sig i huvudet på mig.
Sen diskuterade vi även kroppsmodifering så nu är det allmänt känt om mitt lilla klotter på vristen. Och även fritt fram för en ny. Och det är nästan aktuellt, har i princip petat till en nu i veckan. Ska känna efter i ett par månader först. Annars, oktober känns som en bra tattoomånad.
Ska ansöka om provisoriskt körkort nu också så att jag kan få det fixat med. Sen får vi se vad som händer.

Min biologiska familj kommer nästa fredag 'O' Är inte det fantastiskt så säg!De ska stanna i en superdupervecka!

Förresten, tack till alla er sötnötter som tagit brevskrivandet i famn igen, det gör mig mäkta glad :) Kan bara lägga till sen att jag just nu desvärre inte har några frimärken. Och inte heller någon peng. Åtminstone inte inom armlängds avstånd.

Har även bokat klippningstid, första gången för mig Skottland. Tihi. Nejmen, jag har ju tonvis med saker jag borde göra. När kommer man till skott? Ibland.

Den här veckan har jag också varit trött. Howcome? Lite sova, långa dagar osv. För mycket huvudbry as usual.

Jag saknar att skriva. Attans. Alltså, hittepåskriv. Annars skriver jag ju helahelatiden.

Vad är din plan i livet? När då?

Mer än 6 månader har passerat. Det är mer än ett halvt år. Någonsin varit med om något liknande? Hur känns det? Märks det av, har saker förändrats? Som man kan växa in i saker och ting, miljöer, rutiner, socialt osv. Kan man även växa ut? Försvinna spårlöst. Som om man aldrig varit där. Rätt tråkigt om man inte har någon grund.

Jag lyssnar på soundtrack. Det känns igenom ådror och ben. Det skär behagligt. När det är så här, då är det lättare att föreställa sig.

Jisses vad trött jag är.

Och hundabstinens i överflöd.

Ja, jag saknar. Saknar och saknar. Lite hit och lite dit. Alltså, finns så många finna människor där ute som jag vill ringa, prata med, krama på. Men det hinns knappt.

I...
Det var nog det jag hade just nu. Börjar ju bli farligt att skriva här, för många tankar trillar ut.
Må vi ses snart igen.