gangsterpandan

And it's a strange thought.

To sleep, it's calling but how can I.
När annat låtes falla in i mönstret.

Jag vet att den nya headern har lite hösttema över sig, trots att bilden togs häromdagen. Men, trivs man i tid så varför inte.

Ensam för en kort stund. Jag varken kan eller vill förneka att det är något som ger själen syre. Vem behöver inte det. Dock är det en smått annorlunda situation. För har jag någonsin tidigare inombords skrikit efter en själ till eller två att ta del i hos mig så mycket som jag numera gör. Eller är det så.

Det är märkligt hur nya insikter kan slå till så oväntat. Kanske ju längre avstånd man tar till sådant som var självklart tidigare, uppenbara syner på saker och ting, får en att lägga om tankarna lite. Ju mer avstånd man tar till sitt forna jag, desto mer inser man hur mycket som utgör den man egentligen är. Kanske är man inte så vilsen i sig själv som man trodde från början.
Jag vill bara sluta ändra mig hela tiden.

En befriande tid på dygnet, vill jag åtminstone tro. Lyhört dock, i viss mån.

Förstå att tankens puls aldrig slutar slå, att möjligheterna är oändliga. Att det finns inte endast omöjligheter.
Förstå att jag har anpassat mig för länge.

Och ja, från en uppfattning till en annan. Men är det så konstigt. Hur annars veta.

Beklagan? Måhända. Ännu en del att hålla tillbaka? Inte låtsas om. Jag tror ju att jag vet vad jag vill, eller?

Honesty, a virtue I want to live up to.

Ett inlägg av annorlunda natur. Försök då ana hur mycket rappakalja inom den här kategorin som finnes, dolt. Always.

En tanke slog mig, blir jag aldrig nöjd? Men jag har ju varit nöjd, det kändes till och med mer än så. Content. Vem skriver jag till nu ens.

Det här är ju löjligt, varför ska jag vara paranoid för. Ständigt på tår.

Men. Det är svårt att vara på andra sidan, jag vill inte sätta någon i en obekväm sits. Men jag vill inte heller lova sådant jag inte kan hålla. För det finns inte bara ett alternativ. Inte sant? Valmöjlighheter.

Dags att vända om. Jag är jag, vem det nu är. Och jag försöker. Du som känner mig.

Att jämföra, ännu en dålig egenskap. Slutar inte.

Mot bättre vetande kommer jag trycka på publicera. Ett stort steg måhända, man jag låtsas för mycket. En vän fick mig att åter dra till minnes, vad som är fint.

Sömnen kan avvaras.

När kommer egentligen den där friheten höra till vardagen. Och samtal väntar.

Nej, nedstämd är jag inte, men natten välkomnar mer än man tror.