Lördag med sleep in. 6/9 - 2008
Efter nästan en hel månad här så tog jag och Carro en oerhört välförtjänt sleep in. Dock så vaknade vi båda, såklart, i morse vi normal tid och halvsov sedan fram till kl 8 ungefär. Sedan gick vi och käkade toast och drack té. Ben var också kvar idag. Han är lustig.
Vi satt och snackde ett tag i filosofirummet. Bessy var med, en riktig lite bushund. Efter det duschade jag, borstade tänderna, rättade till tandställningen och lade lite kläder i blöt i badkaret. Så lite nyttiga grejer har jag gjort trots sovmorgon.
Nu är det bara 4 dagar kvar. Det går knappt att tro..
Vi har filosoferat en hel del här, Caroline och jag. Vi kom fram till att den här resan har varit en stor prövning för oss. Allt har gått upp och ner, ena stunden har man gråtit sig till sömns av hemlängtan och nästa stund har man inte velat åka hem alls. Vi var båda ense om att en slags förändring kommer att ha skett. Något kommer att vara annorlunda när vi kommer hem. Men vi kunde inte sätta fingret på vad, förrän nu. Vi komme att vara "vuxna".
Efter detta kommer det inte finns något som vi inte klarar av. Ja, vi har helt enkelt vuxit upp nu. Märklig tanke..
De andra hade inte sett något särskilt idag. Det enda märkvärdiga var att de nästan kört på Shaka som helt oväntat hoppat fram bakom en buske. Caroline och jag stod ju för lunchen idag. Svenska pannkakor! Så vi planerade lite och beslöt oss för att börja rint kl 12, så skulle det vara klart runt halv 1, 1- Lagom tid att äta lunch tyckte vi. Så vi drog igång med en supermix - 3 x så stor som den vanliga för 4 pers. Dock kom vi snart fram till att detta inte skulle räckam så efter en timme körde vi ihop en smet till som var dubbelt så stor som det ordinarie receptet. Men allt flöt på riktigt bra. Caroline stekte och och jag blandade och öste. Tidskrävande var det minst sagt då vi bara hade ett stekgärn och skulle göra pannkakor till 12 pers. När det flöt på som mest och vi hade ca 6 pannkakor (30 min) att grädda så kommer Gay och frågar om lunchen snart var klar. Ja om en liten stund svarar vi. Bra säger hon då, för vi ska ut på rond om 15 min.
Av någon outgrundlig tanke hade alla, inklusive TH och Gay, inte orkat förmå sig att berätta för oss två att eftermiddagsronden var kl 14.00.
Förbannade och stressade stekte vi två pannkakor till, satte in resten av smeten i kylen och meddelade att det var mat. Vi två tog vår glass och jordgubssylt och stressåt.
Gay märkte att vi satt under hårt tryck och bad om ursäkt för att hon inte sagt något men att hon haft häcken full och antagit att alla andra skulle säga det till oss.
Det här lilla sänkte oss ganska rejält, för dels så fick vi stressa igenom och inte fullborda måltiden som vi sett fram emot att få göra hela veckan och dels blev det stressigt för ALLA skulle duscha på en halvtimme efter ronden för att vi sedan skulle stressa iväg igen.
Nåväl. På ronden såg vi inga lejon. Möjligt att de jagat. Vi såg lite gamar, men vi lyckades inte ta oss till dem.
Ovanpå det så hade vi en markägare med familj i hasorna som ville se lejon. Ben var inte nöjd med detta då han aldrig sett lejon när markägare varit med.
När vi irrat omkring här en stund och skämtat på markägarnas bekostnad så drog vi vidare till en höjd för att leta elefanter, vilka vi inte fick in en enda signal på.
Sedan bar det iväg hemåt igen.
Duscharna fick utföra sitt i kallvatten. Lyckligtvis hade jag avklarat den biten i lugn och ro i morse.
Ganska snart drog vi iväg till den hära Braaifesten med födelsedagsbarn.
På vägen stannade vi i Gravelotte där jag köpte cola och choklad. Så här långt var det faktiskt riktigt roligt. Folket är oerhört underhållande. Sedan anlände vi till partyt. Vi fick stapla ut i massan som satt på stolar runt elden. Jaha, och sen då?
Nej, jag och Caroline var feteledsna på allt den här kvällen och vi kom fram till att Gay är supersjälvisk som drar med oss på något sånt här där vi inte har en aning om hur vi ska te oss, där hon enväldigt bestämmer när man ska hem osv. Ingen som helst redig information fick vi. Tydligen var födelsedagsbarnet en volontär som fyllde 24. Jaha? Skulle jag ha fått samma überfest om jag har varit här på onsdag? Jisses. Alltsammans kändes så onödigt bara. Vi ska vara kvar i tre dagar till, de här människorna kommer vi aldrig att träffa igen, orka vara social då..
Nej usch, misslyckad kväll.
Tydligen var också kycklingen vi fick inte tinad ordentligt och följaktligen rå. Ja, salmonella hade man ju inte sagt nej till just nu.
Till slut blev jag dock övertrött och lite mer social, men orka.
Fabian är lite svårt nu med. Både jag och Carro är lite trötta på honom, ena stunden så "fuck you, hate you sweden", jag vet, inte så seriöst, but still, orka kommentera så. Och i nästa fick man en kram "man måste kramas mycket".
Hemresan var okej. Det var roligt folk jag satt med. Men trots alla förmaningar gick jag ändå och lade mig. Helt underbart!
Nej, detta var en riktig pain in the as dag och nu vill jag bara hem. Ser inte riktigt fram emot söndag heller. Den kommer att bli lång och dryg.
Blää.
Vi satt och snackde ett tag i filosofirummet. Bessy var med, en riktig lite bushund. Efter det duschade jag, borstade tänderna, rättade till tandställningen och lade lite kläder i blöt i badkaret. Så lite nyttiga grejer har jag gjort trots sovmorgon.
Nu är det bara 4 dagar kvar. Det går knappt att tro..
Vi har filosoferat en hel del här, Caroline och jag. Vi kom fram till att den här resan har varit en stor prövning för oss. Allt har gått upp och ner, ena stunden har man gråtit sig till sömns av hemlängtan och nästa stund har man inte velat åka hem alls. Vi var båda ense om att en slags förändring kommer att ha skett. Något kommer att vara annorlunda när vi kommer hem. Men vi kunde inte sätta fingret på vad, förrän nu. Vi komme att vara "vuxna".
Efter detta kommer det inte finns något som vi inte klarar av. Ja, vi har helt enkelt vuxit upp nu. Märklig tanke..
De andra hade inte sett något särskilt idag. Det enda märkvärdiga var att de nästan kört på Shaka som helt oväntat hoppat fram bakom en buske. Caroline och jag stod ju för lunchen idag. Svenska pannkakor! Så vi planerade lite och beslöt oss för att börja rint kl 12, så skulle det vara klart runt halv 1, 1- Lagom tid att äta lunch tyckte vi. Så vi drog igång med en supermix - 3 x så stor som den vanliga för 4 pers. Dock kom vi snart fram till att detta inte skulle räckam så efter en timme körde vi ihop en smet till som var dubbelt så stor som det ordinarie receptet. Men allt flöt på riktigt bra. Caroline stekte och och jag blandade och öste. Tidskrävande var det minst sagt då vi bara hade ett stekgärn och skulle göra pannkakor till 12 pers. När det flöt på som mest och vi hade ca 6 pannkakor (30 min) att grädda så kommer Gay och frågar om lunchen snart var klar. Ja om en liten stund svarar vi. Bra säger hon då, för vi ska ut på rond om 15 min.
Av någon outgrundlig tanke hade alla, inklusive TH och Gay, inte orkat förmå sig att berätta för oss två att eftermiddagsronden var kl 14.00.
Förbannade och stressade stekte vi två pannkakor till, satte in resten av smeten i kylen och meddelade att det var mat. Vi två tog vår glass och jordgubssylt och stressåt.
Gay märkte att vi satt under hårt tryck och bad om ursäkt för att hon inte sagt något men att hon haft häcken full och antagit att alla andra skulle säga det till oss.
Det här lilla sänkte oss ganska rejält, för dels så fick vi stressa igenom och inte fullborda måltiden som vi sett fram emot att få göra hela veckan och dels blev det stressigt för ALLA skulle duscha på en halvtimme efter ronden för att vi sedan skulle stressa iväg igen.
Nåväl. På ronden såg vi inga lejon. Möjligt att de jagat. Vi såg lite gamar, men vi lyckades inte ta oss till dem.
Ovanpå det så hade vi en markägare med familj i hasorna som ville se lejon. Ben var inte nöjd med detta då han aldrig sett lejon när markägare varit med.
När vi irrat omkring här en stund och skämtat på markägarnas bekostnad så drog vi vidare till en höjd för att leta elefanter, vilka vi inte fick in en enda signal på.
Sedan bar det iväg hemåt igen.
Duscharna fick utföra sitt i kallvatten. Lyckligtvis hade jag avklarat den biten i lugn och ro i morse.
Ganska snart drog vi iväg till den hära Braaifesten med födelsedagsbarn.
På vägen stannade vi i Gravelotte där jag köpte cola och choklad. Så här långt var det faktiskt riktigt roligt. Folket är oerhört underhållande. Sedan anlände vi till partyt. Vi fick stapla ut i massan som satt på stolar runt elden. Jaha, och sen då?
Nej, jag och Caroline var feteledsna på allt den här kvällen och vi kom fram till att Gay är supersjälvisk som drar med oss på något sånt här där vi inte har en aning om hur vi ska te oss, där hon enväldigt bestämmer när man ska hem osv. Ingen som helst redig information fick vi. Tydligen var födelsedagsbarnet en volontär som fyllde 24. Jaha? Skulle jag ha fått samma überfest om jag har varit här på onsdag? Jisses. Alltsammans kändes så onödigt bara. Vi ska vara kvar i tre dagar till, de här människorna kommer vi aldrig att träffa igen, orka vara social då..
Nej usch, misslyckad kväll.
Tydligen var också kycklingen vi fick inte tinad ordentligt och följaktligen rå. Ja, salmonella hade man ju inte sagt nej till just nu.
Till slut blev jag dock övertrött och lite mer social, men orka.
Fabian är lite svårt nu med. Både jag och Carro är lite trötta på honom, ena stunden så "fuck you, hate you sweden", jag vet, inte så seriöst, but still, orka kommentera så. Och i nästa fick man en kram "man måste kramas mycket".
Hemresan var okej. Det var roligt folk jag satt med. Men trots alla förmaningar gick jag ändå och lade mig. Helt underbart!
Nej, detta var en riktig pain in the as dag och nu vill jag bara hem. Ser inte riktigt fram emot söndag heller. Den kommer att bli lång och dryg.
Blää.
Kommentarer
Trackback
