Ett steg i taget.. pyttepyttepyttelitet..

Skepp och koi! (-fisk)

Jahapp, tiden går ju rätt fort ändå. Faktiskt, det är liksom, redan måndag. Hajjar ni? Och imorgon, tisdag, igen, ännu en gång. Tiden travar ju förbi som attans om man tänker efter. Lite tokigt ändå ju.
Denna veckan fylls det år dessutom, fan, den födelsedagen har så gott som smugit sig på mig. Tur att man kom på det lite innan iaf. Heh.

Annars så är det väl rätt bra. Har dock kommit fram till att jag måste sluta läsa alla au pair - bloggar, jag får sådan abstinens så det är löjligt :S Jag får stänga ner alla sidor och intala mig själv en massa lugnande försäkringar om att jag också kommer åka iväg. Tids nog. Blah.

För övrigt gick första barnvakteriet strålande med småtjejerna och jag har eventuellt ett par till i veckan. Återstår att se. Skitkul hade jag iaf. Och jag delar med mig av mig själv, alla tider som erbjuds! Arbetserfarenhet ftw!

Jag är dessutom nästan klar med mitt personliga brev, åtminstone de större pusselbitarna som ska vara med, sen återstår väl en del redigering. Har fått för mig att det ska ligga på ungefär 2 datorskrivna sidor. Känns som att jag kanske, rätt troligt, kommer att få korta ner isf. Hah, kan nog behövas, det är nog en del överflödig info med ändå. Nåväl, snart färdigt iaf :)
Stör mig lite dock, att det liksom inte finns mer jag kan göra och sysselsätta mig med här om dagarna. Och nej, jag är inte helt sysslo-, och värdelös. Jag fixar en massa, men jag vill ändå fixa en massa mer med det här. JAJA. ALLT I SINOM TID.
Tålamodtålamodtålamordtålamod.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0