Friday nr two. 22/8 - 2008

Idag vart det fruktansvärt segt att stiga upp. Som tur var så frös jag inte inatt, men hade dock problem med att somna pga. magont och för hög värme.
Idag satt jag fram med Danielle (Cambridge) och britten nr 2. Jag skötte datan. Det var trevligt. Tidigare än vanligt tog vi frukost, redan 07-07.15 eller nåt sånt. Sedan åkte vi ut, tittade på Mica + cubs, Amarula, Selati + cubs. Shaka var frånvarande. Tyvärr hade jag inte mycket till utsikt i bilen idag. Jack trodde att Mica blev biten av en orm eller något. Vi får se hur det ser ut ikväll.
Efter att vi stått här vid mahoed sloot south koppie en bra stund körde vi vidare och irrade omkring och stannade på måfå fram till kl 11.30, det längsta vi kört hittils. 47 km. Hungrig som ett djur och pissnödig som jag vet inte vad, väntade jag på att få duscha. Så sjukt underbart. Sarah lyckades smita in före mig och jisses vad hon duschade länge!

Nu har jag käkat nudlar. Trist. Aja, nu ska jag väl gå och sätta mig en stund.
Förresten blir det inget Krüger på söndag. Vi ska nämligen jobba då det tydligen ska komma någon snubbe i helgen, som ska kolla lite.
Aja fredag idag och Braai ikväll!

19.45

Idag var det mycket läsa. Inget spännande. Ben kom tillbaka, det är gött.
Eftermiddagsronden inträffade lite senare då ronden i morse varat så länge. Jag skötte kartan. Som sagt, det hände inte så mycket spännande. Vi åkte direkt till Mahoed Sloot South Koppie. Här stod vi nog i ett par timmar. Två av Selatis 8-mån ungar kom riktigt jävla nära. Det är första gången som jag blivit lite skraj.
Lejonen ser ju fordonet (med allt folk) som bara en stor sak, så om man börjar röra sig för mycket så kommer de till slut att lyckas urskilja fler saker i den stora, helt plötsligt kan det liksom bli 1, 2, 4-6 olika saker. Detta framanar då ett aggressivt och för nyfiket beteende, vilket gör dem farliga.

Vi tre satt längst bak idag och ovanför sätet är det ett ca 15 cm stort mellanrum och sedan ryggstöd.
Ungarna gick vid tillfället bakom bilen, vi kunde ju inte vända oss om eller flytta på oss för att ha koll på dem. Och de var praktiskt taget framme och sniffade en i baken! Jisses. Det var verkligen en märklig rädsla. Man bara väntade på att ett slag skulle komma och ruva upp ryggen. Usch, jag sitter inte gärna längst bak igen.
Efter denna, nästa, nära döden upplevelse (överdrift..) satt vi bara tyst i mörket på frukoststället. Vi väntade på att djur skulle komma och dricka. Vi såg en liten rävliknande filur. But that's it.
Jag tittade upp på himlen, jisses denna vackra himmel.
De andra har sett flera stjärnfall under vår vistelse och jag har inte sett en enda.

Nu sitter jag här vid elden på veckans braaikväll. Jag skriver och alla degar. Ingen säger så mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0