As Secret As Can Be
När tiden flyger och rummet andas.
Det var en stund sedan. Jag förstår inte varför jag inte skriver längre. Jag förstår inte var inspiration ligger, varför kan jag inte riktigt finna den igen. Den återkommer ibland men då räcker inte riktigt tiden till.
Jovisst, kanske är det bra att jag inte skriver så mycket, man lever kanske lite mera då. Men hur ska jag inte kunna skriva..
Det är Augusti, lite beredd var man på det. Min familj var här förra veckan. Det var spännande och roligt, vad jag tycker bra om dem. Tänk om de kunde stanna always.
Vi fick se en hel del, Glen Coe, Oban, Hermitage Castle. Vi spenderade en dag i Edinburgh, åkte till Dobbies butterfly world & Garden centre. Vi fikade på caféet och gick på en promenad i byn, käkade middag på Wetherspoon´s. Mor och far firade både bröllopsdag och dad's B-day här i Skottland. Hoppas att de vart lika nöjda som jag (:
Det var så härligt att ha dem här, man fick pratat om alla tankar och beskymmer och annat trevligt. Jag är lättad, för nu när de varit här så känns det inte som att de är så långt borta på ett sätt.
Idag är jag trött. Hiskeligt trött, och jag grät en skvätt igår. Det kom till slut i kapp mig, vilket jag visste.
Helgen min har varit lugn, rätt skönt ändå. Vart ute och promenerade och lunchade vid en å i lördags, det var tre trevliga timmar.
Just nu läser jag Wuthering Heights och har fått spotify så lyssnar just nu mest på fina soundtrack som triggar både det ena och det andra.
Mitt största bekymmer just nu är att jag inte har en aning om vad jag ska ta mig för. Vad är det jag egentligen vill. Det vet jag inte ens nästan. Jag påverkas på tok för mycket av utomstående. Jag måste ta mig samman. Så många råd och åsikter runt omkring, det är så svårt att välja.
Här och nu är inte så svårt, men senare, när här och nu är dags att förändras. Jag vet inte. Och det känns hopplöst. Va? Liksom. Eller. Ja. Äsch, planer fårjag återkomma med senare. Hur förvirrad kan man vara liksom. Men ingenting är omöjligt åtminstone. Right?
Jag trodde då aldrig att jag skulle lyssna på Lars Winnerbäck (fråga mig inte varför). But here I am, listening. Samt en jäkla massa annan skit förstås.
Skulle på Ceilidh igår men det gick inga bussar ): Tusan! Nåja, ska till Adele ikväll och planera ihop vår Fringemånad! YEYEY, the Fringe. Satan i gatan så skoj.
Vad gör du? Vart är du på väg? Känns det rätt? Ingen fara, det ordnar sig allt. Det finns tid och rum för allt eller. Standardrepliken i mitt huvud det sista, det ordnar sig. Right.
Jessikapö!! Snällasötarara, så fort du hittar den däringa schalen på cubus, send it pliis.
GIS RANDRO TED, pöss och kräm (aaaprikos)
Springa eller inte springa´? Springa! Hoppas jag får det gjort nu. Nåja.
Det var en stund sedan. Jag förstår inte varför jag inte skriver längre. Jag förstår inte var inspiration ligger, varför kan jag inte riktigt finna den igen. Den återkommer ibland men då räcker inte riktigt tiden till.
Jovisst, kanske är det bra att jag inte skriver så mycket, man lever kanske lite mera då. Men hur ska jag inte kunna skriva..
Det är Augusti, lite beredd var man på det. Min familj var här förra veckan. Det var spännande och roligt, vad jag tycker bra om dem. Tänk om de kunde stanna always.
Vi fick se en hel del, Glen Coe, Oban, Hermitage Castle. Vi spenderade en dag i Edinburgh, åkte till Dobbies butterfly world & Garden centre. Vi fikade på caféet och gick på en promenad i byn, käkade middag på Wetherspoon´s. Mor och far firade både bröllopsdag och dad's B-day här i Skottland. Hoppas att de vart lika nöjda som jag (:
Det var så härligt att ha dem här, man fick pratat om alla tankar och beskymmer och annat trevligt. Jag är lättad, för nu när de varit här så känns det inte som att de är så långt borta på ett sätt.
Idag är jag trött. Hiskeligt trött, och jag grät en skvätt igår. Det kom till slut i kapp mig, vilket jag visste.
Helgen min har varit lugn, rätt skönt ändå. Vart ute och promenerade och lunchade vid en å i lördags, det var tre trevliga timmar.
Just nu läser jag Wuthering Heights och har fått spotify så lyssnar just nu mest på fina soundtrack som triggar både det ena och det andra.
Mitt största bekymmer just nu är att jag inte har en aning om vad jag ska ta mig för. Vad är det jag egentligen vill. Det vet jag inte ens nästan. Jag påverkas på tok för mycket av utomstående. Jag måste ta mig samman. Så många råd och åsikter runt omkring, det är så svårt att välja.
Här och nu är inte så svårt, men senare, när här och nu är dags att förändras. Jag vet inte. Och det känns hopplöst. Va? Liksom. Eller. Ja. Äsch, planer fårjag återkomma med senare. Hur förvirrad kan man vara liksom. Men ingenting är omöjligt åtminstone. Right?
Jag trodde då aldrig att jag skulle lyssna på Lars Winnerbäck (fråga mig inte varför). But here I am, listening. Samt en jäkla massa annan skit förstås.
Skulle på Ceilidh igår men det gick inga bussar ): Tusan! Nåja, ska till Adele ikväll och planera ihop vår Fringemånad! YEYEY, the Fringe. Satan i gatan så skoj.
Vad gör du? Vart är du på väg? Känns det rätt? Ingen fara, det ordnar sig allt. Det finns tid och rum för allt eller. Standardrepliken i mitt huvud det sista, det ordnar sig. Right.
Jessikapö!! Snällasötarara, så fort du hittar den däringa schalen på cubus, send it pliis.
GIS RANDRO TED, pöss och kräm (aaaprikos)
Springa eller inte springa´? Springa! Hoppas jag får det gjort nu. Nåja.
Kommentarer
Trackback