Let Him Sing You a Song
Har börjar promenara en hel del istället för att träna "på riktigt". Förevigade nämligen efterlängtat bläck på insidan av vristen häromsistens, så träning är något tabu för närvarande. Men det gör inget, mina fötter för mig behagligt fram utan problem. Dessvärre kan jag inte förneka att jag är i behov av nya skor..
Nästan med rädsla som laddats upp längst ner i tårna, har jag gått den senaste tiden i väntan på att för ett tecken, bara något litet som kunnat återge mig hopp att verkligen komma härifrån. Jag börjar bli för "installerad" och nästan likgiltig. Samtidigt som intoleransen och förtvivlan tynger inuti. Men nej, inga familjer har kommit upp, eller jo en, för någon vecka sedan, men det kändes inte riktigt rätt. Men nu idag, fick jag ett efterlängtat mail och jag har jag skickat iväg min första intresseanmälan på en familj. Och det är fortfarande november, ah.
Jag är . . . lycklig? Glad åtminstone, och stillsam.
Ni ryms inuti
Ni syns utanpå
Aldrig mer kommer jag att vara ensam
En bra familj är nog det viktigaste, sen tror jag nästan det blir bra vart man än far.
Jag har sökt om att få komma iväg i Januari och just nu hör endast familjer av sig som behöver en från Januari.
Det är först nu som jag har börjat få kontakt med familjer, jag söker genom en förmedling som heter Swedish connection och då får familjer läsa ens ansökan och tycker de att man låter intressant så ber dem om att få prata med en över telefon. =)
Fått en familj som jag gärna skulle vilja vara hos, men gäller ju att de väljer just en.
Ok, du har alltså inte hittat någon som verkar vara intressant?
Jag fick idag besked om att familjen vill ha mig så jag har nu äntligen klart att jag ska få åka. Känns jätteskönt.
Får bara hoppas att du hittar en trevlig familj.
Är det många som söker genom Peek a boo?
