Ajajaj
Hoppsan, nu känner jag mig minsann lite dålig... Här jag inte varit på, tja, lite mer än ett år nu. Lite dålig är jag. Nåväl jag beskyller skola och brist på spännande äventyr för att jag inte skrivit här.
Men nu däremot har jag en hel del tid att satsa i det här skriveriet. Och en del uppdateringar vore nog inte fel.
Hej, jag tog visst studenten den 15 juni i år (2009) vilket i vanliga fall skulle antyda en viss nyfunnen frihet, vilket jag till viss del kan hålla med om, för visst är det fullkomligt underbart att äntligen få slippa undan lärohusets tunga grepp! Och nu då, vad händer SEDAN? Det är nog en bra fråga, jag hade från början en mycket klar plan gällande min närmsta framtid och har sedan hållt fast vid den sedan några år tillbaka. Dessvärre har denna plan blivit framskjuten mer och mer, ända fram till "obestämd tid", sorgligt men sant. Jag lider nämligen av metallokuperade tänder, vilket så gott som omöjliggör en längre utlandsresa (vad annars) för min del, åtminstone ur ekonomisk synpunkt. Så nej nu sedan studenten har jag letat efter jobb (lite halvdant sådär, det är meningen att jag ska ta det lugnt ett tag framöver) utan vinst, sedan var väl också tanken att ta körkort. Och lite andra sådana små planer, för jag visste ju inte ens nästan när rälsen skulle avlägsnas. MEN, hör och häpna, jag avlade ett besök hos tandläkaren förra veckan och tänkte för en gångs skulle fråga hur lång tid jag har kvar och de utbrister, till min stora förvåning, "ja, det är väl dags att ta av den nu". Så äntligen har jag fått en tid, ett datum för befrielsen från den sista kedjan som tvingar kvar mig på denna plats. Den 22 oktober blir jag äntligen fri! Vilket betyder att min gamla plan äntligen kan sättas i verket!
Så ja, nu sitter jag och planerar för ett framtida år som Au pair i det ytterst lockande England. Fantastiskt!
Lite fler funderingar gällande det kan jag återkomma med så småningom.
För övrigt så har ja faktiskt en hel del dokumentation från Selati Game Reserve, jag skrev för hand varje dag, men sen så har jag haft så mycket att göra det sista året och inte orkat skriva in det här, men i framtiden så lovar jag att berätta om det med.
Men nu däremot har jag en hel del tid att satsa i det här skriveriet. Och en del uppdateringar vore nog inte fel.
Hej, jag tog visst studenten den 15 juni i år (2009) vilket i vanliga fall skulle antyda en viss nyfunnen frihet, vilket jag till viss del kan hålla med om, för visst är det fullkomligt underbart att äntligen få slippa undan lärohusets tunga grepp! Och nu då, vad händer SEDAN? Det är nog en bra fråga, jag hade från början en mycket klar plan gällande min närmsta framtid och har sedan hållt fast vid den sedan några år tillbaka. Dessvärre har denna plan blivit framskjuten mer och mer, ända fram till "obestämd tid", sorgligt men sant. Jag lider nämligen av metallokuperade tänder, vilket så gott som omöjliggör en längre utlandsresa (vad annars) för min del, åtminstone ur ekonomisk synpunkt. Så nej nu sedan studenten har jag letat efter jobb (lite halvdant sådär, det är meningen att jag ska ta det lugnt ett tag framöver) utan vinst, sedan var väl också tanken att ta körkort. Och lite andra sådana små planer, för jag visste ju inte ens nästan när rälsen skulle avlägsnas. MEN, hör och häpna, jag avlade ett besök hos tandläkaren förra veckan och tänkte för en gångs skulle fråga hur lång tid jag har kvar och de utbrister, till min stora förvåning, "ja, det är väl dags att ta av den nu". Så äntligen har jag fått en tid, ett datum för befrielsen från den sista kedjan som tvingar kvar mig på denna plats. Den 22 oktober blir jag äntligen fri! Vilket betyder att min gamla plan äntligen kan sättas i verket!
Så ja, nu sitter jag och planerar för ett framtida år som Au pair i det ytterst lockande England. Fantastiskt!
Lite fler funderingar gällande det kan jag återkomma med så småningom.
För övrigt så har ja faktiskt en hel del dokumentation från Selati Game Reserve, jag skrev för hand varje dag, men sen så har jag haft så mycket att göra det sista året och inte orkat skriva in det här, men i framtiden så lovar jag att berätta om det med.
Kommentarer
Trackback
