gangsterpandan

Me to Leonie: I don't understand where all this heat come from (all of a sudden that is...)
Anna: From the SUN!!

Me: Ah. Yeah. Thanks for telling me that... :D

Fanihavet. Var ett tag sedan nu som man fick något vettigt nerklottrad. Busy when busy see.

Jag orkar inte rabbla ner vad som har hänt vareviga dag. Men saker och ting känns rätt bra. Happyhumöret hat gått upp med 4 p sen förra veckan, dock så har det sedan sänkts i intervaller med 3-5 p och bytts ut mot ren irritation och lite paranoia. Men så är det ibland.

Anyway, typiskt, jag har knappt aldrig inspiration längre när jag kan skriva. Jag drömmer mycket men kommer inte ihåg en enda nästan. Kände, trodde att jag hade en plan typ nyss men är inte så säker längre.

Jaja, jag fick pratat lite med lilla familjen förra helgen (för övrigt besökte vi ett tibetanskt tempel, in Scotland = ballt ställe (kanske borde bo där ett par månader?)). Sköt upp min betänketid en aning, måste få ordning på mig själv lite först. Fick dessutom sagt en del som trasslat till sig i huvudet på mig.
Sen diskuterade vi även kroppsmodifering så nu är det allmänt känt om mitt lilla klotter på vristen. Och även fritt fram för en ny. Och det är nästan aktuellt, har i princip petat till en nu i veckan. Ska känna efter i ett par månader först. Annars, oktober känns som en bra tattoomånad.
Ska ansöka om provisoriskt körkort nu också så att jag kan få det fixat med. Sen får vi se vad som händer.

Min biologiska familj kommer nästa fredag 'O' Är inte det fantastiskt så säg!De ska stanna i en superdupervecka!

Förresten, tack till alla er sötnötter som tagit brevskrivandet i famn igen, det gör mig mäkta glad :) Kan bara lägga till sen att jag just nu desvärre inte har några frimärken. Och inte heller någon peng. Åtminstone inte inom armlängds avstånd.

Har även bokat klippningstid, första gången för mig Skottland. Tihi. Nejmen, jag har ju tonvis med saker jag borde göra. När kommer man till skott? Ibland.

Den här veckan har jag också varit trött. Howcome? Lite sova, långa dagar osv. För mycket huvudbry as usual.

Jag saknar att skriva. Attans. Alltså, hittepåskriv. Annars skriver jag ju helahelatiden.

Vad är din plan i livet? När då?

Mer än 6 månader har passerat. Det är mer än ett halvt år. Någonsin varit med om något liknande? Hur känns det? Märks det av, har saker förändrats? Som man kan växa in i saker och ting, miljöer, rutiner, socialt osv. Kan man även växa ut? Försvinna spårlöst. Som om man aldrig varit där. Rätt tråkigt om man inte har någon grund.

Jag lyssnar på soundtrack. Det känns igenom ådror och ben. Det skär behagligt. När det är så här, då är det lättare att föreställa sig.

Jisses vad trött jag är.

Och hundabstinens i överflöd.

Ja, jag saknar. Saknar och saknar. Lite hit och lite dit. Alltså, finns så många finna människor där ute som jag vill ringa, prata med, krama på. Men det hinns knappt.

I...
Det var nog det jag hade just nu. Börjar ju bli farligt att skriva här, för många tankar trillar ut.
Må vi ses snart igen.

Här har vi Sannas fab pics från trippen. Helt underbart. Och tjusigt, det var så många dock så jag orkade verkligen inte skriva om de alla. Men, more than words som man säger. Och jag ska ta mig till med minatyrerna så att de inte öppnas i sådana knepiga fönster. In the meantime, hahceheeriooos.

Hela dagen i Inverness! Blev Jacobite cruises på Loch Ness och Urqhart Castle.
Promenad i Inverness och en tidig morgon samt besvikelse efter nyheten om Nessie.

Från Skye till Inverness!

On Skye.

Onsdagen på Skye, ca 3 h promenad under dagen, matlagning och lite annat skojsigt.

And it's a strange thought.

To sleep, it's calling but how can I.
När annat låtes falla in i mönstret.

Jag vet att den nya headern har lite hösttema över sig, trots att bilden togs häromdagen. Men, trivs man i tid så varför inte.

Ensam för en kort stund. Jag varken kan eller vill förneka att det är något som ger själen syre. Vem behöver inte det. Dock är det en smått annorlunda situation. För har jag någonsin tidigare inombords skrikit efter en själ till eller två att ta del i hos mig så mycket som jag numera gör. Eller är det så.

Det är märkligt hur nya insikter kan slå till så oväntat. Kanske ju längre avstånd man tar till sådant som var självklart tidigare, uppenbara syner på saker och ting, får en att lägga om tankarna lite. Ju mer avstånd man tar till sitt forna jag, desto mer inser man hur mycket som utgör den man egentligen är. Kanske är man inte så vilsen i sig själv som man trodde från början.
Jag vill bara sluta ändra mig hela tiden.

En befriande tid på dygnet, vill jag åtminstone tro. Lyhört dock, i viss mån.

Förstå att tankens puls aldrig slutar slå, att möjligheterna är oändliga. Att det finns inte endast omöjligheter.
Förstå att jag har anpassat mig för länge.

Och ja, från en uppfattning till en annan. Men är det så konstigt. Hur annars veta.

Beklagan? Måhända. Ännu en del att hålla tillbaka? Inte låtsas om. Jag tror ju att jag vet vad jag vill, eller?

Honesty, a virtue I want to live up to.

Ett inlägg av annorlunda natur. Försök då ana hur mycket rappakalja inom den här kategorin som finnes, dolt. Always.

En tanke slog mig, blir jag aldrig nöjd? Men jag har ju varit nöjd, det kändes till och med mer än så. Content. Vem skriver jag till nu ens.

Det här är ju löjligt, varför ska jag vara paranoid för. Ständigt på tår.

Men. Det är svårt att vara på andra sidan, jag vill inte sätta någon i en obekväm sits. Men jag vill inte heller lova sådant jag inte kan hålla. För det finns inte bara ett alternativ. Inte sant? Valmöjlighheter.

Dags att vända om. Jag är jag, vem det nu är. Och jag försöker. Du som känner mig.

Att jämföra, ännu en dålig egenskap. Slutar inte.

Mot bättre vetande kommer jag trycka på publicera. Ett stort steg måhända, man jag låtsas för mycket. En vän fick mig att åter dra till minnes, vad som är fint.

Sömnen kan avvaras.

När kommer egentligen den där friheten höra till vardagen. Och samtal väntar.

Nej, nedstämd är jag inte, men natten välkomnar mer än man tror.

Här kommer fler bilder dårrå. Måndagen:

Skön utsikt på väg till Fort William i Glasgow.

Ja supertomten var med och svinnöjd, Söderman var med och askalas.
Nedan finns bilds på våra sängar på Fort William Backpackers.






Mer utsikt
















Jag: Min kamera!
Sanna: :D


Jag har min kamera!





Sanna i Glasgow!

Här kommer Sannas första pics från våra äventyr. Detta var söndagen innan avgång.



Så överballt!

Refr nr 45# In which Sanna and Janni benämns överballa, dansar in på äventyr, lättar på sinnen och tvingas bli besvikna, samt, ja, förblir överballa. Och käkar massvis.  

Åh men gawd. Haaallå, nu var den semestern överstökad, och sicken lajbans tid sen!! Det här blir tamejfan mycket att skriva om! Så, utkast och i delar och tjosan. Honestly, I'm to tired for this just now.. Men ack, måste bli av! Lillmamman läste bloggen häromdagen, och nu blir det ännu mer. Nåväl, tagmigsamman.

Let's start.

Fredagen den 25 Juni, ingen sovmorgon, slöt mig till lilla familjen och gjorde sällskap till flygplatsen. Sade byebye, gick runt, satt, fikade, satt, tea, satt, gick runt, läste, skrev, satt, och sån dår icing drinkgrej med choklad (glassdrink fast med is istället) YUM. Hursom, tiiiiill slut trillade Södermanman in, och jag stod beredd för att fånga upp henne, och det gjorde jag också. Supersötasöderman ! När hon äntligen var i min ägo tog vi bussen till Edinurgh; dubbeldäckare, andra våningen, längst fram.
Lite rännande i huvudstan... Vad gjorde vi där?? Lite ärenden, införskaffade våra Freedom Of Scotland Travelpasses. Åkte hem till slut, pekade ut det finaste huset i världen ! Kom hem, organisera. Joinade the fancy dress event i parken, en hemskt fin tistel såg vi. Och cirkusen sen, superfina var de allesammans. Jag hade planer för Sanna och mig själv. Dessvärre inte lika mycket tid. Cruella'Ulrika'DeVille betonade sin besvikelse. "Jag är väldigt besviken på dig" Försökte nästan övertyga henne om att jag var mer besviken på mig själv än hon var.
Mötte upp med Adele och Kirsty och Kirren, senare under kvällen åkte vi till Gala. Pub night, för att slänga en kik på Kirren's papps och bror med sitt bluesband. Fick mig att tänka på pappusrasmus, somrar från från förr och en massa vinyler. Kinda miss that.
Pissa nästan på mig av skratt under bilfärden hem. Herre gnu. Härlig skara.
Och jag och Sannasötsanna somnade till slut in.

Men vänta nu.. Det här har jag ju redan skrivit om.. Okej, då släpper vi det!

Söndagen såg ut på ett ungefär så här:

Jag och Sanna gick på långvandring, grymma var vi och skoj vart det!

Kom hem och tittade på film, Lady in the water kan det ha varit. Packade oss och sorterade och kollade upp tåg och annat sådant important.


Men på måndagen förstår ni töser och gossar, då började äventyret deluxe.
Upp överballt tidigt, gjorde mackor, såg till att vi var tillräkligt packade och glada. Tog oss till bussen, och jag skojar inte men alla busdrivers var helt nollställda när de såg vara travelpass, åkte till Edinburgh. Framme, irra runt, tog första bästa tåg till Glasgow (underbart med improvisation!). 
I Glasgow tog vi oss först och främst till, efter en del vägbyten, Strathclyde Police. Där fick jag återigen återse samt återfå min förrutförsvinna kamera! Tjohej! Fantastiskt, pics togs i mängder. Ja, åtminstone tills batteriet dog för mig ett par timmar senare. Happy var vi. Supertomten var med dessuom, han var cool i Glasgow. Lite fish'n'chips (blue lagoon) hann vi tröcka i oss innan vi hoppade på nästa tåg till Fort William. I Fort William fanns inte mycket, men tågrutten där var överballt fin. Käkade en underbart smaklig pizza och matade fiskmåsar och därefter tidigt i säng. Vi bodde på Fort William Backpacker's. Rum med 6 bäddar. Jag sov i Haggis Hunter sängen, Sanna kommer jag inte ihåg vad hennes hette. Vi var i säng runt 7, 8 tiden redan, lästa Marley and Me, somnade, Sanna tittade på film. Vaknade sedan runt 8, halv 9. Upptäcktes av Vivian i överslafen mitt emot, Kanadensare på äventyr solo i Skottland. Fränt. Bytte Facebook. Läggdags snart igen, ett par fransoser höll låda. Tog en stund att somna.

Tisdagen!
Upp rimligt tidigt för att åka pååå Jacobite Steam train (även känd som Hogwarts expressen). Fantastiskt. När jag sneglade in genom fönstret på första klass vagnen blev jag lite avundsjuk. Lampor med fransar på, liksom.
Men, trots att vi fick så helt fel platser vi någonsin kunnat få, så rörde vi oss runt för att kunna ta bilder. And it was stunningly beautiful!
Kom fram till Mailliag, pausade och fikade, såg en säl. Tog färjan över till Armadale på Skye. Tog buss därifrån och hamnade i Broadford - téabstinensen blev äntligen stillad. Kom på ytterligare en buss och trillade in i Portree. Småfattiga milkshakes inhandlades här. Och till sist hoppade vi på sista bussen till Portnalong, finally!
Anlände till Portnalong sen eftermiddag efter en mysig bussfärd. Småbysyndromet skriker verkligen dig i näsan när busschauffören stannar så att en dam kan lämna en tidning till en annan dam, samt stannar precis utanför ytterdörren till folks hus. Aint that somethin'.

Möttes av en kalashärlig Brian som fick oss organiserade. Tipsade om lite saker att hitta på och visade oss runt. Jag och Sanna tog en lite vandring uppför en topp och slängde en kik på utsikten, samt tog lite tokiga bilder. Kom tillbaka till rummet, gjorde oss i ordning och vände sedan mot byns pub. Kalasgod lax med potatis och sallad och grejer. Finfint.
Kom i säng, störtskönt.

Dagen därpå, onsdagen blev nog lite speciell. Och kanske inte vidare planerad, men nåväl. Vi steg upp, kollade, funderade och kom fram till att vi skulle ta oss till Portree och shoppa lite mat (överballt småkorkat, men vad gör man när huvudet är översvämmat av äventyr och improvisations inställningen på full speed?). Vid busshållsplatsen väntade. Efter hand kom vi på att det inte gick någon buss. Hungriga i magen var vi, för frukost hade vi ju inte heller.  Så till slut gick vi till Carbost (?). Tog oss ungefär en timma. Gick till lokala minibutiken, för det fanns, köpte lunch och kvällsmat och grejer. Parkerade på ett sluttning nästintill stranden. Slocknade för en stund. Gick för att ta bussen, väntade på bussen. Tänkte gå tillbaka, eller lifta. Alla liftar tydligen på Skye. Blev övertalade av ett par vi träffat på bussen föregående dag att vänta. Vänta gjorde vi, igen. Bussen kom och vi kom till SKYE WALKER HOSTEL! Hur överballt det här stället var ska jag skriva om snart.
Eftermiddagen förgyllde vi med ytterliga en vandring. Sammanlagt var vi aktivt på fötter ca 3h den dagen. Kom i säng till slut. Pratade dessutom med en tjej från Australien som vi smidde lite planer med. Förresten tyckte Brian att jag med min accent lätt kunde komma undan om jag hävdade att jag från Skye, min accent lät mer högländsk än vad det är i the borders. Askalas säger jag.

Hursom helst. För att göra det mer kortfattat och få det publicerat fortare. Torsdagsmorgonen steg vi upp tidigt, hängde med tjejen från Australien på en bilfärd runt hela Skye. Såg Rock Falls, körde förbi old man of storr, såg ett par ruiner och såklart de svinballa bergen i mitten! Pics kommer sen.

Efter det släppte den trevliga människan av oss i Portree och vi tog en buss som skulle gå direkt till Inverness. Vi flashar våra freedom kort och påpekar att de endast gäller till Kyle of Lochalsh... Jaha, vi hoppar på ändå. Halvsover, kör över bron hamnar i KoL, beslutar oss för att betal de där extra 18 punden eller vad det nu var, för att göra saker och ting snabbt och smärfritt. På eftermiddagen kom vi till Inverness, strosade runt lite och käkade den snålaste salladen i salladshistorien, vi beslöt oss för att ta vår fika någon annanstans (som för övrigt var smaskelismaskig morotskaka). Trillade in på Inverness Student Hotel (som är i förbund med Fort William backpackers) Härligt hus egentligen, men främst för partyprissar tror jag. Men helt ok. Billigt om inte annat. Bodde i ett rum med 6 bäddar, var ett gäng andra tjejer där. Misstänker starkt Australien som ursprung. Efter att vi kommit lite till rätta drog vi ut i Inverness igen, handlade lite så vi kunde laga mat, kollade runt. Kom hem, käka upp tidigt i säng samt planerade morgondagen. 
Fredagen var askalas. Vågar hävda att det var den bästa dagen på hela äventyret!  

Steg upp rätt tidigt, drog oss ut till turistcentret, köpte biljetter till Jacobite Cruises och gick sedan för att kränga full scottish breakfast. Resturangen kallade det dock brunch, men samma innehåll. Överballt stor tallrik översvämmad med äggröra, bacon, blodkorv, svamp, tomat. Sen en croissant och sylt vid sidan om. Yikes. Men lät värt pengarna. Inte lite käk alltså. Tror att Sannasöt digga'rt med.

Därefter gick vi på den här Jacobite turen, först åkte vi i en liten buss med störtskön guide. Släpptes av vid Loch Ness för att åka på en ca 30 min tur över sjön för att sedan kastas av vid Urqhart castle. Cooolt. Där spenderade vi en timma innan vi blev hämtade av guiden igen och förda till Loch Ness centret. The entire exhibition was very interesting and done in a very modern way, the information that was given out however made us as miserable as can be. All these different scientific investigations that has been made throughout the years proved in the end that Nessie is nothing but fiction and fantasy. Well, over a thousand eye-witnesses has been reported, but they even made that sound suspicious. So it's up to oneself what to believe. Me and Sanna though, we know better. Or something.

Hursom, den trippen förgyllde dagen stortartat. Riktigt skoj, när vi kom tillbaka tog vi oss ut på en lång promenad längs River Ness. Så himla fint och härligt. För att inte tala om varmt. Och efter där drog vi tillbaka till rummet, chillade och fixade. Sedan drog vi till Hootananny, en pub och restuarang guiden tipsat om där de tydligen alltid har skotska liveband som spelar. Stället i sig serverade dock endast thaimat. Nåja, vi kom dit, käkade, efterrätt på det, snackasnacka. Dröjde hundra år innan bandet började spela, men härligt som få var det! Och lite alkohol på det förändrade dock inga sinnesstämningar eller manade på impulser. Kom hem och sov stengott.

Upp ännu tidigare på lördagsmorgonen för att ta direkttåget till Edinburgh. Till frukost tvingade jag på Sanna crumpets. Yum. Hursom, det var ju Gala day! Med festival och allt. Dock så informerade Adele om att festivalen var inställd. Så jag och Söderman stannade hemma hela dagen, chillade som fan och tittade på mer film. Så sjukt härligt.
Samma visa gällde för hela söndagen med. Störtskön helg.

På måndagmorgonen åkte jag med Södermannen till airporten. Blev småledsen när hon for för att återförenas med lilla familjen och hennes selmabebis. Jissesja.

Veckan här nu har varit rätt ok. Kvickt kom man tillbaka till rutin och sådär. Dock har det varit lite kämpigt med Anna som säger att hon ska lyssna hela dagen men i slutändan inte riktigt gör det, alls. Vi har varit på lite utflykter ändå så det är okej.

Känslo- och tankemässigt har den här veckan varit lite annorlunda. Att Sanna var här var det bästa som hänt på länge, det var så skönt att bara hänga med en bundsförvant från tidigare liv och prata om allt! (att familjeliv var ett väldiskuterat ämne kom lite oväntat) Och ja, det var så skönt att få kläcka ur sig en massa som tryckt i hjärnhinnorna. Jisses. Hon påminde mig om sådant man nästan glömts, och hennes hemkärlek var fin och tilltalande. Så ja, vad har rört sig i huvudet nu då...
En saknad jag inte känt innan, efter människor som är finast i världen. Saknad av stunder som nu ryms i minnet endast. Jag saknar platser där saker hänt eller bara ryms av trygghet. Rutin och gammalt liv. Nu börjar jag nog bli lite rastlös här. 6 månader har passerat om 9 dagar. Fasligt lång tid.
Det finns annat jag vill berätta om också, men det är ingen mogen för ännu. Sådant man tar i slutet.
Jag försöker planera på nytt, idéer kommer och går så fort. Tankar byts ut.

Jaja, svammel. Kanske kan skylla på att man blir lite tankspridd och drar sig mot verklighetsflykter nu när man har cirkus 10 h dos småbarn varje dag. Sommarlov.

I'm alright.

Till helgen vete fan vad som väntar. Men min lilla familj kommer snart dock :) en tjugo dagar eller något sådant!

Människor, ni där ute som räknas. Ni som jag tycker om.. Jag saknar er.
Undrar när vi må mötas igen.

J.R.K.R